Kompisar i en vårdnadstvist

Livet går fram längs stigar som man aldrig kunnat förutse. I de flesta fall så går man mot ett mål, men vägen dit är sällan röjd och man vet liksom aldrig vad som kan gömma sig då man väl flyttar på någonting för att ta sig framåt. Anledningen till detta - aningen obegripliga - utlägg handlar om ett par gemensamma vänner till oss. De var världens lyckligaste par tillsammans, de har två underbara barn och vi umgicks flitigt under flera år. De var en fast punkt i vår tillvaro; en trygghet dit vi kunde återvända då våra egna liv var stormiga. Antingen tillsammans eller var för sig. Vi var till och med toastmasters på deras bröllop.

Det gick fort. Plötsligt så meddelade de att de skulle skiljas. De hade haft problem under en längre tid och de hade försökt med allt - parterapi, särboende under en tid och med olika resor, både var för sig och tillsammans som familj. Det hade ingen kunnat ana. Utåt sett så hade de det perfekta förhållandet: humor, respekt, distans, kärlek, gemensamma intressen. Där ser man vad instagram-samhället kan föra med sig. Man visar upp en fasad utåt, men bakom den så finns det så mycket sprickor att det till slut inte går att reparera.

Det här var ett år sedan och vi har precis vant oss vid tanken på att vi inte längre besöker dem tillsammans utan att vi åker hem till två olika bostäder. De båda har verkat sköta sin skilsmässa på ett bra sätt; de bor i närheten av varandra och barnen delar boendet relativt lika. Inga problem. Jo, tydligen. För det som nämndes i helgen var en riktig kalldusch. De har tydligen inlett en vårdnadstvist.

Jag hoppas att de löser det här

En vårdnadstvist är alltså inledd. jag ska inte hålla på att gotta mig i olika detaljer, men det finns en anledning till detta. Jag ska direkts äga attd et inte handlar om våld, droger, psykisk sjukdom (som kan innebär fara för barnen) eller någonting annat som är självklara skäl till varför en vårdnadstvist måste äga rum och där ensam vårdnad måste tilldelas den andre parten.

Det här handlar om ren och skär svartsjuka och samarbetsproblem som en följd av denna. Det vanliga - ny pojkvän, ett sviket ex som inte kan gå vidare och barn som hamnar i kläm och används som ett vapen för att skada varandra.

Lyckligtvis så tror jag på en positiv utgång. En vårdnadstvist behöver inte hamna i rätten och avgöras där. Det brukar räcka med så kallade samarbetssamtal där man träffas hos kommunen och - tillsammans med sina juridiska ombud - får sitta ner och samtala. Det handlar om två stycken vuxna, ansvarstagande och vettiga människor. Det handlar om två fantastiska barn.

Jag vägrar tro att det här inte ska kunna lösas på något sätt - som inte innebär en fullskalig vårdnadstvist. Hur ska man bete sig som nära vän i en sådan i så fall? Jag gillar båda två lika mycket.

Vill du veta mer om vårdnadtvister och relaterade ämnen? Besök http://www.vårdnadstvistt.se.

26 apr 2018